Linköpings tingsrätt, Göta hovrätt och Högsta domstolen anser att en pågående kränkning av en persons mänskliga rättigheter inte går att stoppa om en kommun redan verkställt de kränkande åtgärderna.
Rättighetsjuristerna åberopar att det finns en skyldighet för Sverige genom domstolarna att stoppa pågående kränkningar av enskilds rätt i Europakonventionens artikel 13 (se prop. 2017/18:7 Skadestånd och Europakonventionen, sidan 11).
”Artikel 13 i Europakonventionen anger att var och en vars i konventionen angivna fri- och rättigheter har åsidosatts ska ha tillgång till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet (se avsnitt 4.1). I artikel 13 uppställs inga specifika krav på formerna för dessa rättsmedel och omfattningen av statens förpliktelse enligt artikeln varierar beroende på karaktären av det klagomål som ska bedömas. Det är i första hand respektive konventionsstat som ska fastställa de närmare villkoren i detta hänseende, och staterna ges här en viss bedömningsmarginal. Vissa grundläggande krav ställs dock upp. I fråga om pågående överträdelser är en utgångspunkt att ett effektivt rättsmedel ska syfta till att få överträdelsen att upphöra”.
I och med att domstolarnas beslut står i strid med konventionen kommer ett yrkande om skadestånd ges in i första hand till Justitiekanslern och om nödvändigt till Europadomstolen.