Många kollektiva transporter innebär problem för personer med nedsatt syn. Var ska man kliva av om man inte hör utrop om nästa station? Det här fallet som Rättighetsjuristerna drev gällde otillgängliga bussresor.
Sofia har synskada och reser ofta med buss i Örebro. De automatiska hållplatsutropen fungerade högst sällan. Klagomål hade framförts och svaret blev att ny upphandling av ett nytt system skulle påbörjas hösten 2017. Under tiden skulle förarna ropa ut hållplatserna men endast när man ska gå av, vilken gör att man inte vet var man är under färden. Detta fungerade dock inte heller då förare ofta antingen glömde eller blir otrevliga när saken påpekades.
Stämningsansökan lämnades in till Örebro tingsrätt med ett yrkande om att ett bussbolag och en regional kollektivtrafikmyndighet skulle betala 20 000 kr i diskrimineringsersättning. Grunden för talan var att svarandena hade i strid med reglerna om tillgänglighet i Diskrimineringslagen inte haft tillgänglig kollektivtrafik.
Hållplatsutropen på bussarna i Örebro fungerade inte och regionen och bussbolaget hade inte vidtagit skäliga åtgärder för att göra kollektivtrafiken tillgänglig för Sofia som har en synskada. Hon befann sig i en utsatt situation där hon känt obehag i och inför att använda kollektivtrafiken, samt blivit försenad, missat hållplatser och inte kunnat stiga på rätt plats under resans gång.
Detta är missgynnanden som omfattas av diskrimineringslagens förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet.
Att det finns synlig information om hållplatser men inte utrop gör att resenärer som har synskada inte kommer i en jämförbar situation med andra. En skälig åtgärd för att försätta henne i jämförbar situation hade varit att busschauffören ropar ut alla hållplatserna, men så har inte skett. Länstrafiken har haft olika förklaringar till varför förarna inte kan ropa ut alla hållplatser, till exempel att förarna inte kör samma rutt hela tiden. Sofia har alltså inte kunnat ta del av tjänsten och åtnjuta rörelsefrihet på liknande villkor som andra. Denna bristande tillgänglighet har inneburit att käranden diskriminerats genom att hennes fulla deltagande i samhället på jämförbara villkor som andra utan synskada har hindrats.
Kollektivtrafik ska vara anpassad
Både regionen och bussbolaget stämdes in till domstolen för att de hade ansvaret för att diskriminering inte sker i tillhandahållandet av kollektivtrafiken. I stämningsansökan argumenteras för att regionen ska likställas med bolaget enligt Högsta domstolens avgörande NJA 2017 s. 1065, som föranleddes av DHR:s process mot Region Gävleborg. I avgörandet fastslogs att regionen under vissa förhållanden skulle jämställas med den som tillhandahöll tjänsten resa med buss i diskrimineringslagens mening och därmed var ansvarig för att diskriminering inte sker.
I lagen (2010:1065) om kollektivtrafik och lagen (1979:558) regleras om handikappanpassad kollektivtrafik. Dessa ger Regionen och Bolaget ett tydligt ansvar att anpassa trafiken till de behov personer med funktionsnedsättning har. I talan åberopas även regeringsformen, enligt vilken domstolarna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och motverka diskriminering av människor med funktionsnedsättning. Sofias personliga rörlighet regleras även i Europakonventionens och EU:s regler om anpassning av kollektivtrafik samt Funktionsrättskonventionen (FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, CRPD från 2006) i kombination med diskrimineringsförbudet.
Funktionsrättskonventionen åberopades som tolkningsunderlag till diskrimineringslagen. Enligt Funktionsrättskonventionen innebär ett nekande av skälig anpassning otillåten diskriminering. Skälig anpassning innebär att staten vidtar åtgärder som behövs i det enskilda fallet för att säkerställa tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.
Rättighetsjuristerna ingick för Sofia en förlikning i tingsrätten där det medgavs att diskriminering har förelegat. Person med synnedsättning kunde inte i kollektivtrafiken i kommunen åka kollektivt med buss p g a bristande utrop av hållplatser under färd. Bussbolaget betalade förlikningsvis 20 000 kr.
Nu går strävan efter bättre tillgänglighet i kollektivtrafiken i Örebro in i en ny fas. Sofias enda önskan är att hållplatsutropen ska fungera. Om utropen är trasiga vill jag att förarna ropar ut alla hållplatser, säger hon. Jag tycker inte att jag ska behöva argumentera eller ens be om det. Sofia påpekar också att den information som finns på hållplatsernas skyltar också måste finnas som talad information. Vid de hållplatser där det går flera bussar vid samma tid har hon föreslagit att hållplatsvärdar anställs. Alla har tyckt att förslaget var bra, men ingen har hittills velat betala.
Fallet fick ekonomiskt stöd från Disability Rights Defenders Sweden.
