Två forskare A och B fälldes av Nämnden för oredlighet i forskning (Npof) och överklagade beslutet till Kammarrätten i Stockholm. Domstolens beslut ger forskarna rätt och innehåller samtidigt hård kritik av nämnden, som använt fel definition av begreppet förfalskning och tillämpat för låga beviskrav med tanke på anklagelsens graverande karaktär.
I november 2022 fällde Nämnden för oredlighet för forskning två medicinforskare för oredlighet i forskning. Bakgrunden var ett ärende om oredlighet som Lunds universitet överlämnade till Npof i december 2020. Ärendet kompletterades med ”ytterligare misstankar” i januari 2021. Misstankarna om oredlighet avsåg fyra artiklar och omfattade förmodad fabricering och förfalskning. Bilderna ska inte ha visat det de påstås visa (i artikel 1, 3 och 4), dels ska angivning av standardfelet (SEM) i resultatfigurer varit låga (i artikel 1, 2 och 4).
Forskarna överklagade Npof:s beslut i Kammarrätten i Stockholm. I en dom går domstolen på forskarnas linje och underkänner Npof:s argumentation. Domstolen menar att det visserligen förekommit brister i de ifrågasatta artiklarna, men att de inte är av den digniteten att det skulle röra sig om vare sig fabricering eller förfalskning. Att Npof dragit den motsatta slutsatsen beror enligt domstolen på att man tillämpat orimligt låga beviskrav.
Ribban måste sättas högt slår Kammarrätten fast
Kammarrättens dom inleds med en omfattande utredning av vilka beviskrav som rimligen kan ställas på Npof i denna typ av ärende. Då denna del är vägledande för rättstillämpningen är den av synnerlig vikt för Sveriges forskare. Utgångspunkten är den graverande effekt som det normalt har på en forskares karriär att bli fälld för oredlighet i forskning. I värsta fall innebär det slutet på en lovande forskarbana. Kammarrätten slår fast att ribban därför måste sättas högt för vad som ska anses vara oredlighet.
Kammarrätten gör i detta sammanhang två viktiga klargöranden. För det första måste anklagelserna ”grundas på konkreta omständigheter som kan anses vara styrkta i målet”. Detta innebär bland annat att beslut om oredlighet måste ”innehålla en tydlig redovisning av vilka omständigheter som funnits styrkta och som lagts till grund för beslutet”. För det andra är det, menar domstolen, inte möjligt att göra en sammantagen bedömning gällande flera avvikelser, enligt principen ”många bäckar små gör en stor å”, utan varje avvikelse från god forskningssed måste bedömas för sig.
Men den kanske viktigaste nyheten är att domen anger vad som ska räknas som förfalskning respektive fabricering. Enligt ordboksdefinitionen innebär förfalskning ”att i bedrägligt syfte omändra eller framställa något på sådant sätt att det blir falskt (oäkta)”. Kammarrätten slår fast att för att något ska räknas som förfalskning inom forskningen, så krävs därtill det också att agerandet haft allvarliga konsekvenser:
”För att det ska vara fråga om förfalskning ska agerandet också leda till falska eller förvrängda forskningsresultat eller att forskningens tillförlitlighet allvarligt kan ifrågasättas på annat sätt.”
Kammarrätten finner i det aktuella fallet att Npof ställt för låga beviskrav på samtliga dessa punkter.
Domen innebär en betydande förstärkning av rättssäkerheten för svenska forskare. Det blir nu väsentligt svårare att fälla forskare för fusk på lösa boliner på det sätt som Npof gjort. Detta är en bra dag för den akademiska friheten.
Kammarrättens dom kastar en skugga över Npof:s hittillsvarande verksamhet. Frågan uppstår hur många forskare som nämnden fällt för forskningsfusk på grunder som Kammarrätten nu funnit otillräckliga. Npof inrättades 2020.
Kammarrättens beslut vinner laga kraft
Npof överklagade Kammarrättens beslut till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Frågan var om Kammarrättens dom som innefattade allvarliga negativa uttalanden om Npof:s lagtillämpning och bristande bevisning skulle stå sig. Möjligheten fanns att HFD skulle underkänna Kammarrättens resonemang.
HFD meddelade dock att Npof:s överklagan inte får prövningstillstånd. Det betyder att den inte anses vara tillräckligt tungt vägande för att HFD ska ta upp saken samt att Kammarrättens dom anses vara riktig. Beslutet i Kammarrätten har därmed vunnit laga kraft.
De två forskarna som fått löpa gatlopp under förvaltningsdomstolarnas behandling av deras ärende har nu fått den upprättelsen de med stort mod arbetat för under flera år.
Npof är nu i fortsättningen, bundna av de nya, strängare kraven på bevis. Rättssäkerheten har förbättrats.
