Anders får efter 20 år plötsligt besked om att kommunen vill flytta honom till ett annat boende i den kommun han är skriven. Anders vägrar att flytta. Det nya boendet som kommunen vill tvinga på Anders, samt flytten till det kommunala boendet skulle medföra sådana nackdelar och följder för Anders att beslutet inte kunde godtas. Han har ett antal intyg från experter och personal som känner honom om att en flytt skulle innebära att allt rubbas; all trygghet, rutiner och vänner.
Anders, 42 år, har bott på stiftelsen Sanna Gård, ett anpassat gruppboende i Lekebergs kommun i över 20 år. Han har grav autism, en diagnos som för med sig att han har svårt för örändringar. Han blir orolig och får kraftfulla utbrott. Det har hänt att han bitit sig själv och andra, slagits, rivit sönder kläder och fått depressioner. I en van miljö blir det lättare att leva och idag mår Anders ganska bra. De boende på stiftelsen Sanna Gård är som en familj för honom. Alla har bott där länge, de lever, äter och gör aktiviteter tillsammans. Anders har sin trygghet, sina rutiner och sina vänner där.
Nämndens beslut att Anders ska flyttas kan därför inte godtas. Anders utbrott skulle öka. Han skulle behöva mer medicin och risken för att han kommer att behöva psykiatrisk hjälp, kanske till och med tvångsvård ökar. En förflyttning från ett fungerande socialt nätverk kan leda till att Anders tappar funktioner som han har.
Rättighetsjuristerna lämnade in en stämningsansökan till Karlstads förvaltningsrätt. Den första
domaren i målet vägrade sätta ut målet med motiveringen att Rättighetsjuristerna eller domarna i förvaltningsrätten inte skulle kunna avgöra Anders boendesituation bättre än de erfarna handläggarna på kommunen. Vi hävdade då jäv mot domaren och krävde att hans skulle bytas ut, vilket förvaltningsrättens chef gjorde.
Denna andra domare i Karlstad förvaltningsrätt som då tar målet ogillar vår talan på felaktiga grunder och anser att Anders ska flytta. Rättighetsjuristerna överklagar samma dag till kammarrätten i Göteborg som efter två timmar beslutar att flytten inte ska verkställas innan slutlig dom föreligger. Målet tas sedan upp av kammarrätten i Göteborg.
Flytten står i strid med Europakonventionen
Kammarrätten avgjorde målet på att Anders har ett skydd i Europakonventionen artikel 8 för sitt boende. Han är skyddad mot att med tvång lämna sitt boende. De anser att den enskildes rätt att välja sitt eget boende är en av de mest skyddsvärda rättigheter som den enskilde har.Beslutet om att Anders skulle få bo kvar på Stiftelsen Sanna Gård överklagades av kommunen till högsta förvaltningsdomstolen. De gav inte prövningstillstånd.
Skyddet för Anders boende låg fast och han kunde inte tvingas flytta till det kommunala boendet.
Avgörande på artikel 8 i Europakonventionen var en ny praxis som har uppmärksammats av många som arbetar med den här typen av mål.
Kammarrätten anförde i sina domskäl:
”Beslutet (kommunens) rör sådana förhållanden som skyddas av artikel 8 EKMR (jfr Europadomstolens beslut den 4 maj 2010 i målet Louisa Watts mot Storbritannien). En inskränkning av Anders Ekströms rätt till respekt för sitt privatliv och sitt hem kan godtas endast om ingreppet är lagligt och nödvändigt med hänsyn till något i artikeln uppräknat allmänt eller enskilt intresse. Varje konventionsstat har under EKMR själv en viss frihet att avgöra om en inskränkning av de rättigheter som anges i artikel 8 är nödvändig, men inskränkningar måste vara proportionerliga. Bestämmelserna i EKMR är avsedda att etablera en minimistandard när det gäller skyddet för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i samtliga konventionsstater. Det primära ansvaret för att rättigheterna respekteras ligger emellertid hos de enskilda staterna. (Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, femte upplagan 2015, s. 370 och Danelius s. 41).”
Kammarrätten bemötte och bedömde vår argumentation utifrån Europakonventionen som svensk lag. Majoriteten fann som ovan redogjorts för att den aktuella tillämpningen av LSS stred mot LSS och därför saknade stöd i lag och därav var den inte tillåten enligt Europakonventionen.
Minoriteten fann att tillämpningen av LSS inte stred mot LSS men att en proportionalitetsbedömning utifrån Europakonventionen utföll till Anders fördel. Kammarrätten bemötte inte vår argumentation utifrån Funktionsrättskonventionen. Vare sig i den del den avsåg LSS eller Europakonventionen
Dom: Kammarrätten i Göteborg kom 2017 fram till att kommuns beslut att tvinga Anders för att flytta från sitt boende stod i strid med Europakonventionen.
Med stöd av Funktionsrätt Sveriges projekt ”Från snack till verkstad.”
